Den ohälsosamma kontrollen

Vi människor ska alltid försöka kontrollera saker hela tiden. Vi vill kontrollera allt. Inte minst varandra.

Det här gillar inte jag. Jag gillar inte heller det faktum att även jag har ett stort kontrollbehov. Eller i alla fall har haft. Efter ett halvår i Sydamerika med allt vad det innebar blev det extra tydligt att man faktiskt inte kan kontrollera allt. Det kan till och med vara ohälsosamt att försöka.

Jag har aldrig gillat mitt och folks kontrollbehov. Jag har även tyckt att avskyn för kontrollen dessutom har vuxit sig starkare med åren. Men nyligen insåg att det var inte min avsky för kontrollen som vuxit. Det var den kontrollen som vuxit. Kontrollen i och av samhället.


I Bolivia i en liten by träffade jag en man från England. Han var en av de mest intressanta människor jag någonsin har träffat. Han var fågelskådare och hatade världen. Eller snarare civilisationen. Det enda han hatade mer var hans hemland; England. Han pratade om ett obehagligt kontrollsamhälle där alla var rädda för varandra och uppmuntrade det statligt uppbyggda övervakningssystem som ständigt blivit större och mer utvecklat. Det här var anledning nog för honom att sälja allt, investera pengarna och sen bege sig till Sydamerika för att resa runt och kolla på fåglar. Utan en tanke på att återvända. Någonsin. Och jag förstår honom.


Vi blir alla kontrollerade och styrda. Min kompis blev kontrollerad. Han tycker om att tatuera. Men han kan inte få en lärlingsplats på en studio. För att vara lärling behöver han ekonomiskt stöd. För att få ekonomiskt stöd kräver arbetsförmedlingen ett löfte om fast anställning efter lärlingstiden. Och idag finns det inte ett överflöd på stuidor som kan lova anställningar. Min kompis köpte då en egen maskin och började tatuera kompisar hemma. Men det får han heller inte göra längre. Hälsoskyddsmyndigheten knackade på dörren i veckan och förbjöd OCH bötfällde honom. Hur ska han nu kunna tatuera?


Vi blir kontrollerad på gator, i skogen och min kompis blev till och med kontrollerad i sitt hem. Sen har ju även staten rätt att läsa våra mail. Upphovsrättsmänniskor har rätt att begära ut uppgifter om oss från våra internetleverantörer. Och vi får inte fritt fildela med varandra. Nu skriker i alla fall piratpartiets inträde i Europaparlamentet ut en protest på det området.

Staterna i västvärlden har fått en bakvänd roll tycker jag. De kontrollerar och begränsar sina medborgare. Detta istället för att skapa möjligheter och säkra var och ens frihet. Det här är något jag tycker att vi ska ändra på. Piratpariet är en protest och ett steg i rätt riktning... Men det behöver tas flera.