Sandviken till Söderhamn

Att pendla mellan Sandviken och Söderhamn och att kladda i photoshop

Inbrottstjuvarnas slut

Inbrottstjuvarna var verkligen inbrottstjuvar. Kanske jag också skulle ha ringt på polisen? Men av någon anledning vill jag aldrig blanda in polisen...

Jag och inbrottstjuvarna

Kom nyss hem ifrån en kompis. Vi hann titta på två filmer innan jag somnade. Det är sånt man kan gör mitt i veckan när man jobbar halvtid och inte behöver gå upp tidigt alla dagar. Efter filmerna cyklade jag hem genom det mörka Sandviken och ut till Lövbacken. För er som inte vet det är Lövbacken ett litet villaområde som ligger strax utanför Sandviken. Pappa och jag bor längst ner på en gata vid skogskanten.

När jag svänger in på gården ser jag två bilar stå parkerade mellan skogskanten och huset, parkerade så att de inte syntes från de andra husen. Jag ser två personer sitta i den ena bilen och prata med en lampa tänd. Min första tanke är "inbrott". Jag blir på helspänn och går lugnt in i en bäcksvart carport och lämnar av cykeln och väskan. Hela tiden håller jag koll och lyssnar efter andra personer i mörkret.

Jag tände fasadbelysningen och avvaktade. Jag såg inte bilarna därifrån men jag lyssnade efter något som rörde sig. Det var det inte.

Man är inte ute i Lövbacken om man inte har en anledning och man är definitivt inte nere på var gata mitt i natten utan anledning. Jag tänkte att det var lika bra att reda ut det hela så jag gick ut till bilen och knackade på rutan, frågade vilka de var och vad de hade för sig. Det visade sig att de var två stockholmare (såklart!!?!) som hade hälsat på en kompis och det hade blivit för sent för dem att åka tillbaka hem. De sa att de skulle åka och lämna min gård på en gång. Jag svarade att de kunde stanna och att jag bara ville veta vad de var för några.

Till saken hör att det här inte är min tomt. Det är min pappas. Och när jag gick in tyckte jag lite synd om dem och tänkte att om det inte vore för att det var för just pappas tomt så hade jag kanske låtit dem komma in och sova på någon soffa. Men nu är det pappas tomt och han brukar ha problem att somna om han vaknar och han ska jobba imorgon. När jag hängde av mig jackan hörde jag hur de körde i väg med bilarna och tanken att den ena killen kanske inte bara var trött slog mig. Om jag inte har helt fel så lät han lite dragen... Bara de inte råkar ut för någon trafikolycka nu.

Random bild - har inget alls med storyn att göra och de människor som kan urskiljas är mina vänner på väg mot krogen.

Uppdatering 12:05
Det kanske var bra att jag inte bjöd in de där människorna. Idag hittade pappa små genomskinliga påsar, en blodtuss, ett filter och ett simkort där bilarna hade stått. Och är något man lärt sig av att läsa Jens Lapidus är att det är alltid är knarkrelaterat om folk har så många simkort så de kan kasta bort några här och där.

Studieförbundet Bilda

Nu har jag en ny arbetsgivare. Studieförbundet Bilda. Det känns hur bra som helst. Jag är kommunikatören i regionen GävleDala och det är jag som är ansvarig för all information som går ut i denna region. Det kommer innebära arbete med hemsidan, produktion av tryckt material och en hel del arbete med texter. Bilda verkar vara en bra arbetsgivare och jag har bra och hjälpsamma kollegor. Det var precis något sånt här jag ville göra och det känns skitbra! =)

Ps. De enda tillägen är att jobbet bara är på halvtid och är beläget i Söderhamn vilket jag just nu pendlar till från Sandviken. Men även det här kommer jag att vända till något bra med tiden. Coolers! Ds